Du är en högljudd minoritet. En sylvass nål i en höstack som alla lyckas sticka sina fingertoppar på. Skapar svår irritation, frustration och huvudvärk. Hur varmt du talar om dina gärningar, om allt vackert du gör. Om hur säker din entré i paradiset är när du dör. Själv är jag tveksam på att någon kommer ta sina avsked när det är valfritt.

Din empati ligger helt i hur mycket tålamod din omgivning har. Hur duktiga vi är på att att kväva våra impulser. För jag hör ekot av din närvaro när du gått. Scenen ekar av klagosången, av paradoxerna och orättvisan du skapar. Som du allena är ansvarig för.

Tänk att jag träffat dig två gånger. Avslappnat intensiva, där jag räddat mitt huvud genom att fly. För jag kan stänga min dörr, låsa den och fly genom fönstret när du kommer.

Hur flyr du från dig själv..? Nej- vänta, det vet vi ju. Ditt bag-in-box beroende kommer välkomna dig hit när du insett din motsägelse. Tvångströjor signerade Dolce Gabana. När du faller, min vän, är jag den första att bryta dina vanor.