Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här kan vara en av dom mest negativa tester jag nånsin skrivit. Så jag vill bara klargöra att mitt liv är helt okej.


När du och jag var sju

För rädd för ett nej för att be om ett ja
För ensam för att våga ta vad jag vill ha
För bra på att låtsas för att nån ska förstå
För stolt för att be om hjälp
Men allt jag vill är att vara två

Ni skada mig för livet när jag bara var sju
Därför blev jag såhär
Jag hoppas ni förstår det nu

Första intryck då är den jag är
Andra intrycket vill förtjäna min plats här
Jag blir aldrig riktigt hemma med nån som är hel
Tredje intryck då måste jag roa
Jag vill hitta nya vänner men jag klarar inte ert spel

Du rädda mig från ensamhet när du och jag var sju
Du förstod det inte då
Och du är död nu


Fri vers av Simon Eriksson
Läst 320 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-07-23 01:48



Bookmark and Share

    Simon Eriksson
Treradingarna är för mig det viktigaste i hela dikten och för mig passar dom helt perfekt, kanske inte som dikt men i alla fall som ord. Jag ska se över andra versen men treradingarna får vara kvar. Kanske kan jag få dom att passa lite bättre.
2010-07-23

  Hugh R Freeman
Väldigt fint
Jag skulle föreslå dock att du ser över rimmen (som i början flyter läckert men känns mer krystade efter hand) och rytmen i radfallen. Du kan till exempel räkna stavelser för att få en jämn rytm (vilket kanske inte är önskat men ja). På sina ställen,framför allt treradingarna känns väldigt plumpa och lite rumphuggna.
Men som sagt, mycket fint!
2010-07-23
  > Nästa text
< Föregående

Simon Eriksson