Allting har en början, allting har ett slut.
Dom kan se mig i min bubbla, men jag ser inte ut.

Dom försöker nå mig med sin empati,
som om jag är nån dom inte skiter i.

Dom ser mitt värde, men jag är blind,
men tårar blöter ej min kind,
Dom tog slut när jag var liten, för jag vande mig vid skiten.




(ref)
Jag är så jävla långt borta nu,
har så jävla svårt att koppla nu.
Håll i mig,
för snart tappar jag taget,
och tar det sista, andetaget.




När jag väl fått nog, skulle nån bry sig om jag dog?
Vad finns det att leva för, när jag lever som jag gör.

Är jag osynlig i din lycka, du går förbi mig utan att tycka,
att du haft tur, som slipper leva som ett djur.

Slå dövörat till mitt rop på hjälp, låtsas att du inte hör,
medans vatten fyller mina luftrör,
du speglar dig i ytan,
för du har inget innanför.




(ref)
Jag är så jävla långt borta nu,
har så jävla svårt att koppla nu.
Håll i mig,
för snart tappar jag taget,
och tar det sista, andetaget.