vid hållplatsen satt flockar av fjällklädda androider
de stirrade ut i tomrummet bakom fjällkedjan Kirgualis

när bussen kom hängde asfalten tung av förväntan

i förbifarten stannade en kråka till
den kraxade fram fräna resonemang rörande existensens återhållsamhet

bakom bussens rutor skönjdes unga kvinnor med rosenröda kinder
i deras vänstra hand håll de alla varsin bukett himmelsblåa önskningar

chaffören ropade "påstigning" varpå de fjällklädda androiderna satt still

sekunder flöt över i trubadursång då en ilsnabb vind steg på
med en axelryckning betalade den sin biljett och slog sig bekymmerslöst ner

dörrarna drogs igen
den vänsta försiktigt trevande och den högra i modlös imitation

då leendet med systematisk likgiltighet spred sig från säte till säte
och vinden stilla somnat in
satte bussen fart efter kråkan med den gräsliga rösten