ska vi
se varandra i ögonen
en gång till och lova
att vi försöker
vårt bästa?

eller är allt över,
allt det vi trodde på,
det vi kallade
K-Ä-R-L-E-K?

är det här
våra vägar skiljs åt?

så du när intimiteten försvann
och förbyttes i rutinmässiga
kärleksförklaringar som ska
sägas bara för sakens skull?
kanske kom det smygande,
lömskt och lurande

vi gick vilse,
bort från varandra
och jag saknar
din hand i min,
dina leende ögon
och allt det som gjorde
dig och mig till oss

andra säger till mig:
det är ett tecken,
de tär dags att
fortsätta framåt,
ett avslutat kapitel

mitt inre skriker med
två röster;
försök igen, det är inte
värt att kastas bort!
och samtidigt;
det är dags att sätta
punkt nu,
att gå vidare och
hitta andra hållpunkter!

och mittemellan står jag,
förvirrad och
fylld av saknad
till bristningsgränsen

jag behöver
en minut
för mig själv,
en tyst minut
över oss