Sov

som om det inte fanns någon morgondag
tätt intill din kropp
och med dina händer mot min hud
alstrade vi värme
och med kapacitet för så mycket mer
önskade jag att tiden aldrig skulle ta slut
och att de där nervkittlande känslorna
aldrig riktigt skulle ebba ut.

Drömde

om minnen som doftade,
smakade i min mun,
skrapade under huden
som alla år du blomstrade för mig,
vissnade för att slå ut igen
och hörde rösten din klar som kristall
och dina ögon som vittnade
om vad natten hade i sitt sköte för oss
och det var jag som aldrig förstod,
besudlade allt med mitt vemod.