Sitter i duschen. Iskallt vatten strömmar över mig.
Jag känner det inte, inte heller att kläderna är blöda. Ingenting omkring mig, uppfattar jag.

Alla tunna trådar, som en gång höll ihop mig, brister nu, en efter en. Alla ljus som en gång lös för mig, slocknar nu, ett efter ett.

Jag är inte längre hel. Inte ens halv.
Jag är sönderriven, trasig, svår att laga.