nykterheten tvivelaktig och den kluvna tungan flödar fritt över spruckna läppar
vad är väl en värdslig handling när vi alla dör någon gång
pinsamhet nykterhet osäkerhet och denna oåterkallerliga obefintlighet som infinner sig så fort du äntrar rummet
och dina ord liksom studsar av mig som gummikulor studsar av en stridsvagn
det är david versus goliat men du glömde stenslungan hemma raring

så mycket man vill klä i ord som bäst ter sig naket, så många råa känslor som aldrig kan gestaltas i våra ansiktsdrag
men nu låter jag inte bitterheten klä mig, för onykter står jag pall mot allt du har att komma med
det blir två världar, civilisationer, som möter varandra och du står förgäves och kastar spjut mot någon som behärskar svartkrut
men
jag tänker inte förgöra dig idag för tidens tand kan tugga dig så mycket bättre än vad mina sneda käkar någonsin skulle lyckas med
jag betraktar dig på avstånd och hoppas att
du också lär dig någon gång