Grå dag, regnet piskar mig i ansiktet
Tristessen har blivit en rutin
lyckligtvis tänker jag på dig
det räddar min deppiga dag

Jag vandrar genom gatan
synen av dig blir alltmer frekvent
hjärtat är på högvarv
och hjärnan går på impuls

Denna lyriska känsla
är som en frisk fläkt
denna regniga eftermiddag i Augusti
Kärlek är underbart

Men kärlek är även skit
Jag är inget mer än en vålnad
vars röst och värme inte existerar
för dig, sicken tragedi

Vad jag än gör, så förblir jag luft
som du endast andas in
Jag svär och gnäller
''Varför kan inte denne pojke se mig?''

Regnet slår allt hårdare nu
mina tårar blir svårare att skåda
i denna dystra monsun
Som att även Gud gråter för mig

Hoppet lever med hjälp av en respirator
Viljan vill inte att kärleken ska dö
och ödet vill ständigt jävlas med mig
Som en mobbares hårda ord under grundskolan

Min fasad spricker snart
jag orkar inte slåss
Det spelar ju trots allt ingen roll
jag är ett spöke som hemsöker dig

Just när den stränga kylan
och det våldsamma regnet
fått mig att kapitulera från min känslor
så känner jag en värme

Mina ögonlock känns så tunga
Jag kan inte se att det är du
som håller om mig
och ger mitt hjärta liv igen

Plötsligt gråter jag igen
men detta är inga sorgsna tårar
Jag är lycklig då kärleken har givit mig en chans
Men du kan inte se mina tårar i detta regn

En svävande dröm
eller hård verklighet
Det hindrar mig inte från att älska dig
Och jag har inte vunnit detta krig än

Inte än...