Jag sträckte ut handen och med mina berusade reflexer lyckades klämma ihjäl en fluga. Det kändes som en oförvanskad upplevelse jag kunde dela med mig till den som må läsa det. Jag blev föga imponerad över denna bedrift och jag gissar att läsaren blir det desto mindre. Läser du fortfarande så har du missförstått poängen med hela denna övning. Det handlar om att förmedla den oförvanskade sanningen av total likgiltighet, så varför bryr du dig?

Hahaha! Skämt åsido! Jag är ypperligt mer sofistikerad än så! Det här är hur någon ”simpleton” skulle försöka uttrycka sin avsmak mot den postmoderna dekonstruktivistiska litteraturen. Själv undrar jag hur ofta flugor egentligen bajsar på en utan att man vet om det, och väntar på att Nobelpriset ska dimpa ner genom brevinkastet vilken dag som helst. Man kan ju inte på fullt allvar underlåta sig att faktiskt skriva någonting? Det här är bara en fylletext ju! Det vore ju, som Tristan Tzara la det: ”Att nagla fast det som en fjäril i hatten!”

Tack för mig! Skriv era namn tillsammans med era kommentarer nedan, så ska jag försöka få med er alla i mitt tacktal.

MVH