Min mamma e psyko.
På riktigt.
En gång åkte hon in för att ha trott att Jesus stod i vardagsrummet och talade till henne.
Det är sant.
Min mamma e psyko.
Ibland blir jag rädd. Det är som taget ur en skräckfilm.
"De kommer för att ta mig, Sandra. Det är kört nu. De är här för att ta mig" .. kan hon säga.
"Men snälla mamma, det är inga här!" svarar jag.
"Är du dum i huvet? du ser väl dem?! Givär har dem också, idioterna. Nej nu är det kört med mig"
kan hon säga. Sucka, skaka på huvudet, dra ur kontaken ur telefonen så ingen ska kunna nå henne.

En gång kom jag hem från skolan och såg att mamma var borta. Vilket hon aldrig är. Hon går inte ens ut och handlar längre. Jag sköter allt sånt, alla tvättider och bankärenden.
Men jag hörde tillslut lite muttranden. Längst in i lägenheten. Det kom från garderoben i mammas sovrum.
Jag öppnade dörren och där sitter mamma på huk och blundar och muttrar för sig själv.
"Vad gör du mamma?" frågar jag häpet.
"Stäng för fan! de sa åt mig att gömma mig. Rösterna säger åt mig att jag kommer dö annars. Men stäng då ungjävel!"
"Mamma snälla kom ut nu" säger jag chockat, och skärrat.
Mamma reser sig upp.
"Är det såhär du ska ha det? va? du är på deras sida alltså? du vill att jag ska dö?"
"Nej mamma jag.."
"Håll käften och låt mig vara då!" skriker hon och ger mig en snabb men hård örfil.
"Fattar du trögt eller?" fräser hon också, det kommer saliv på mig.

Min älskade mamma.
Varför skulle det hända henne?
Förut var hon världens bästa mamma. Vi kunde gå på bio en fredagskväll. Laga pizza eller tacos till middag. Vi kunde titta på Bingo lotto tillsammans fastän vi båda avskydde det programmet. Men vi bunkrade upp med godis och chips i alla fall. Och bara myste.
Jag vill ha tillbaka min gamla mamma.
Det ända mamma gör nu är att kedjeröka. Vara osminkad och smutsig en dag, för att sedan göra sig hur fin som helst en annan, även fast hon inte ens ska ut. Ena dagen är hon faktiskt ganska snäll, hon kan till och med laga middag. För att en annan dag skrika åt mig att jag är en jävla ungjävel och klippa till mig.
Jag vill att min mamma ska vara som alla andras mammor.
Jag vill inte att hon ska prata med Jesus en onsdags eftermiddag, gömma sig i garderober för att rösterna ber henne. Jag vill inte att hon ska dra ur kontakten ur telefonen för att hon är rädd att folk ska förfölja henne eller hitta henne. Jag vill inte att hon ska vara rädd för strålning.
Snälla mamma