i vattnet
under dina ögonlock
reflekteras
besvikelsen
som jag tvingas svälja
varje gång
du faller
framför mina fötter

men
det är inte jag
som får ditt liv att rasa
det bara kraschar
när jag bygger
på din sköra grund

och jag somnar
med dina spillror
under kudden
varje natt
gråter dina tårar
och vaggar dina monster
till sömns

men du
bara ser på mig
med nedblött besvikelse
och önskar
att jag aldrig
blivit född