Det var så länge sen sist...
Man glömmer bort hur smärtan känns...
Men aldrig förr har det drabbat fler än två...
Försöker se logiken..
Försöker se motiven..
Väger risken,är det värt det?
Önskar det var annorlunda
Önskar att jag förstod
Önskar förgäves
Vill tänka kallt
Vill känna frid
och alla dessa tårar..
och alla dessa känslor,som man inte kan hindra
vrede,sorg,bitterhet
Den gränslösa kärlek till barnen,det gör så ont
Att se dom försöka ta in surealismen
Önskar det var annorlunda
Vill komma igenom
Vill inte vara mitt i
Vill vara förbi
Att ha levt i illusionen
Hatet river i själen
Hatet dödar logiken
Hatet upphäver förmågan att se rationellt
En dag är allt bra igen
Men när?
Letar efter dörren,vill släppa in ljuset
Vill komma här ifrån.