Om jag nu måste välja ett liv så väljer jag det där jag med åldern mister all kreativ anda. Där jag helt och fullt dräneras på hopp. Där varje ny dag är en repris av gårdagen. Där varje rörelse och sekund följer ett mönster. Där mitt arbete ständigt påminner mig om hur jag slaktat mina drömmar och hur misslyckad jag är som människa. Hur åren sakta men säkert stramat mina läppar till ett vasst streck. En sammanbiten min, opåverkad och orörlig. Torra, fnasiga läppar som kapat blodkärlen och förvandlats till torra russin. En fyllig och hälsosam kropp har tynat bort i skuggan av yngre generationer. En ledsen mage tittar neråt, svaga ben kamouflerade av brustna ådror. Där jag sedan är 70 år gammal och rynkigare än min karl. Ett resultat av modern teknik och trender. Ett minne som luktar solariumsvett och kokosnötsolja. Då det bästa jag vet är korsordet i Aftonbladet, det två sidor stora sommarkrysset.