En till synes livlös klump av människa
Vilar huvudet onaturligt mot soffan
Den halvöppna blicken mot datorskärmen

Ett par stela fingrar smyger mot tangentbordet
Sakta är bättre än inte alls

Orden fastnar mellan tanke och tangenttryckning

Fastän ingenting förändras skiftar känslan

Klumpen vet att sömn endast gör gott
Ändå är den motbjudande
Hur skön den är hinner falla i glömska
Under dagens lopp