Varför drabbas bara jag?
Av dessa ständiga slag?
Mörkret omsluter mig.
Jag känner inte längre dig.
Att må dåligt är en sak.
Det är att inte vara riktigt rak.
Jag vill göra riktiga sår,
utanpå tills jag bättre mår.

Blodet sakta, sakta rinner,
så jag stoppa det jag hinner.
Det så många gånger har gått fel,
att jag inte längre är hel.
Både utanpå och innanför,
jag hoppas att jag dör.
Men ändå jag en gnista har,
kanske jag har ett litet hopp om livet kvar.

2010-08-02