Jag har en tumör.

Den är lindad och säkert skyddad inuti mitt huvud. Den ser till att kärleken uteblir på grund av rädsla. Tumören är rädsla. Den är så inlindad i jaget att om jag skulle lösa upp alla knutar så är jag rädd för att jaget ändras så radikalt att jag inte längre förblir den jag är. Jag vill att du andas ut så att jag kan andas in. Jag önskar att denna känsla var borta, borta så att jag en gång kan känna glädje, lycka och skratta. Jag ler redan nu för jag ser hur du famlar i mitt mörkret. Jag önskar att jag kunde tända ljuset som visar stigen till mitt hjärta, men rädslan är för stor. Du kommer att famla tills du en dag säger nej och vänder tillbaka. Jag vet att du uppnår frihet när du vänder om men jag vill inte tappa bort dig.