jag tänker inte så mye när jag skriver
jag låter helt enkelt känslorna rinna
från kroppens olika delar
ner i armarna

förmedlandes känslorna
till fingrarnas lätta 'klatter'
på tangenterna
som dansar de med älvorna

och litar på att det skrivna alltid
blir till ett 'något'
vilket skall komma mig
att då jag läser det nyligen nedplitade

sporras till nya krumsprång
och känslornas yviga deklarerande om livet
så som det skulle kunna tänkas te sig
samt hur det faktiskt gör det

i ögon och sinnen
hos en människa som egentligen
på en och samma gång intet vet och
därför också 'allt' som finns att veta
för att alls kunna formulerandes uttrycka sig.