Jag har byggt labyrinter
Omkring mitt hjärta
Släppt ett svart skynke
Över nattens sfär
Valt livet
Före verkligheten
Svalt andetagen
Tills lungorna kvävs

Ödsligheten
Oändligheten
Vaggas
Under min hud
Och bensinen brinner
Igenom horisonten
Vi vet varför
Men inte hur

Sicksack
Emellan tårarna
Törsten droppar
Där innanför
Själen den värker
Rösterna skriker
Lycklig
Och psykiskt förstörd

Blickar klär av oss
Skratten skingras
Och leenden smetas på
Vi flätas in i tysta
Hjärtslag
Medan ångesten kryper
Uppifrån våra djupa sår

För kanske är jag
Lite för ljummen
Lite för tapper
Lite för mycket Jag
Och kanske är livet
Inget annat än längtan
Efter något bättre
Än en morgondag.