Trotts min slöa hörsel kan jag känna träden utanför köksfönstret,
som när man ligger i en träbåt och skönjer hur den pratar

Jag har försökt att förstora det du sa
göra så att mina käkar skulle stelna i ett moln av aska och rök
men det du egentligen sa fick bara mina sympatier att vredgas och ställa upp i raka led,
som på en vaktparad på slottet
där paraduniformer med blanka sablarna skiner skrämmande,

och jag vet att när röken lagt sig kommer vi att retirera osynligt
tills våra väsen skiktakts som olja och vatten