Din vackra förlåtelse gör jag mig inte förtjänt av. Din fina vänskap vill jag inte ha. Jag är bortskämd, som ett litet barn i en godisaffär är jag bortskämd. Jag väljer att ge dig ett nej
som om det någonsin var mitt val att välja. Hata mig inte. Jag är inte värd det. Älska mig inte. Jag skulle inte kunna leva med mig själv. Var nollställd mot mig som om vi aldrig träffats, som om vi aldrig skrattat eller rört varandras hjärtan i ett drama bara vi förstår. Det var vackert och unikt. En gång i tiden.

Jag hatar verkligen att du älskar mig. Var det värt det?