P istolen som kvinnan höll en smula vårdslöst i gick av med en knall och någon föll ned på marken. Kvinnan såg slött på mannen vilken fallit som en säck potatis. Inte hade han flugit en bit först, sådär som det kan se ut på film. Han hade inte ens brytt sig om att snurra ett halvt varv först.

I ngen utomstående verkade ha sett något. Natten och de öde gatorna kunde inte ha bibringat mycket mera tystnad än så här. Inte för att kvinnan lyssnade så värst. Plötsligt hickade hon som till och böjde sig fram över ett räcke av metall som påminde om någon sorts rörkonst på ett museum. Hon kräktes ymnigt och skakade en smula på kroppen som hade hon spasmer av något slag.

S enare, när polisen kom till platsen, skulle de inte se minsta skymt av kvinnan elller ens vapnet som skjutit mannen som ännu låg avsvimmad på gatan av blodförlusten. Skottet hade tagit i vaden och gått rakt igenom. Själva skelettet var oskadat, men det skulle konstateras först senare på sjukhuset.

T anten med den lilla nyfiket nosande taxen, var först på plats sedan kvinnan lämnat den efter att ha kräkt upp gårdagens alla tokiga upplevelser. Taxen drog i kopplet eftersom den blivit en smula ivrig då det luktade blod alldeles i närheten.
När den kommit fram till mannen för att nosa på det blodiga byxbenet skulle man ha kunnat tro att tanten skulle svimmat vid åsynen av en snygg man liggandes på gatan alldeles försvarslös.

A nledningen till att mannen andades kan antas ha varit att han fortfarande levde. Tanten, som för övrigt inte var en dag äldre än tjugofem och ett halvt år, böjde sig ned till hukande ställning och kollade mannens puls. Kanske slog den litet extra fort. Hon ringde genast efter en ambulans och de som kom först till platsen var förstås polisen. De befann sig på patrull bara några hundra meter från platsen och anlände redan efter tjugo minuter. Ambulansen kom strax efter, cirka trettio minuter senare.

G arageuppfarten till sjukhuset var tom sånär som på två ambulanser och en femårig flicka som ivrigt undersökte något som såg ut som en leksak vilken låg på marken och såg alldeles ensam ut. Mannen som kom fram och lyfte upp flickan i famnen kan ha varit en nära släkting till en framgångsrik kvinna i modebranschen, bosatt växelvis i Venedig och New York. Mannen bar bort barnet till sjukhusets akutintag och försvann genast ut ur den här berättelsen.

E n ambulans kom sjavandes fram till intaget för personer som behövde genast vård och möttes av ett gäng tysta personer klädda i vitt som kommit rusandes från någonstans inifrån det stora huset. Man kunde sluta sig till att de jobbade där med att söka hjälpa nödställda som kommit som illeverans med ambulans. Mannen med det skadskjutna benet togs väl om hand och förövaren som sköt hittades av en man som gifte sig med hennes kort därpå.