05.34...Du viskar dina drömmar i mitt öra, tyst och mjukt faller vi in i sömn brevid varandra, nattens kokong slukar vår oro och vi lämnar rummet, svävar ut i nattens tystnad. Nattens fjäril väcks till liv, våra vingar bär oss genom drömmen och vi cirkulerar över våra liv.

Vi flyger tillsammans in i natten, allt djupare går vi, söker efter sanningen som alltid tycks vara evigt borta. Förlorade från verkligheten tar vi nu den nya bilden till oss. Detta blir vår verklighet, omedvetna om att vi lever i en dröm faller vi in i denna rymd av tomhet. Vi drar oss mot ljuset av en stjärna, vi svävar närmare men tycks aldrig nå fram. Vi förstår inte,

Drömmen blir djupare och mörkare. Vi känner hos fängslade i vardagen och allting upprepas, vi passerar samma platser, oförmögna att röra oss i dessa kedjor, vi måste söka nycklen, vi måste vakna, vakna upp från denna dröm. Vi drar oss tillbaka till rummet vi kom ifrån, rummet som svävar runt i intet, fjärilen faller tillbaka till kroppen och vi vaknar ur drömmen med ett skrik. Tyst tittar vi på varandra, klockan på nattduksbordet brevid sängen visar..05.37..klockan tickar mot förändring och sakta somnar vi in igen...