Om den minsta nämnaren som förde oss samman var du
var en försummbar brist att det kom något emellan
En skugga som faller över vägen
delar allt i det som var och det som kan komma att bli

Vi låter oss speglas i tomheten
Vi låter oss jämföras med det som aldrig kan komma att bli sant
För eoner av tid var vi på väg mot samma punkt
Nu är resan en upprepning av en gammal saga

Om den minsta nämnaren som förde oss samman var du
skulle vindarna aldrig ha fört med sig de avsikter
som lindade sitt svarta garn runt våra möjligheter
En skugga faller över vägen
delar allt
och låtsas som om att vår tid är oändlig men utan möjlighet
att ta ett enda andetag och fyllas av hopp