Varför hatar jag skolan?
Jag skiter fullständigt i x & y, bryr mig inte om religionen på andra sidan jordklotet, det rör mig inte ryggen om hur svenskan blev till, vad betyder det för mig om vad som hände för miljoner år sedan och vad behöver jag atomer och molekyler till?
Jag skiter i lärarinnan, jag skiter i majistern, jag skiter i rektorn, jag skiter i skolsköterskan, jag skiter i kuratorn, jag skiter i allt som dom fyller mig med.
Skolan plockar på så mycket i min ryggsäck att jag inte får någon fritid. Skolan plockar på så mycket i min ryggsäck att jag inte kan hålla isär dom olika böckerna.

Men när jag tänker efter, så älskar jag skolan omedvetet.
Jag tänker på alla lärorika dagar, alla sköna skratt, allas gemenskap, allt skitsnack och drama, alla slöa och meningslösa timmar som plötligt gör dagen.
Jag vet, att när jag tagit min student så kommer jag sakna skolan. Jag vet att jag kommer vilja gå dit fast jag inte har mina vänner att möta upp och gå till vårat klassrum. Jag vet att jag kommer tänka tillbaka på våra sköna raster och minnas hur slappt allting egentligen var.
Men jag är ung och dum och förstår inte detta även fast jag säger det.

Skolan är en helvetesplats och samtidigt en fristad.
Helt enkelt så hat-älskar jag den förbannade byggnaden.