Euforiska toppar klädda i snö
Har smält och försvunnit, ty nu är det tö
Mörka dalar täckta av dunkel dimma
Är inte så djupa nu i klarhetens timma

I en grå tunnel av sten jag står
Bergochdalbanans tid är förbi
Fukten och kylan biter mina tår
Tvingar mig färdas i apati