Löven har blivit gula och bruna och ligger i högar på marken och i vattenpölarna som har frusit och bara väntar på att någon ska halka på dem
Tumlas runt och vändas upp och ner och utochin och kanske
vakna
någon helt annanstans
Kanske i tiden ett steg fram och blicka bakåt över två år i gymnasiet och nästan hela högstadiet och tänka
Ah.
Det var han alltså

Det har gått fyra dagar sen vi kysstes
mitt bland dansande, galna, uppspelta, lyckliga människor på en liten klubb i Göteborg
Tre dagar sedan jag kollade i min gamla skolkatalog
Ända från sjuan var den
och där satt han
två klasser över mig
två rader bakom och med håret i någon konstig låtsasfrisyr endast skapad för tillfällets fina ögonblick som ändå skulle glömmas bort och förträngas och kanske bara någon enstaka gång återvändas till
Som typ nu

Jag tänker på att
det är så längesen men ändå så nära och att saker och ting förändras vrids och vänds på
utifrån och inifrån
utochin inochut
Tittut
Och fast jag vill hoppa tillbaka dit
inte till sjuan men till då för fyra dagar sedan
och säga hej förresten, vi gick i samma skola du och jag

Avskyr du också den tiden? Har du också flytt nu? Var är du nu? Och var vi alls på samma ställe då?

För jag vet ju
att även om det var längesen kanske ännu längre sen för honom än för mig så minns han
Han måste det
för jag minns
Även om jag inte minns just honom

Och jag tror att han också har flytt jag vill det i alla fall
Från istängdheten ihåligheten de krampande tagen om livet som liksom sprang iväg och själv hamnade man på efterkälken och undrade vart fasen alla andra tog vägen
Även fast man själv inte ville dit
för man ville ju åt andra hållet
Och jag tror, förstår du, att vi kanske ville åt samma håll
du och jag
eller så ville vi bara halka på samma frusna vattenpöl och vakna tillsammans nästa morgon och undra
Vart fasen tog alla vägen?