"Jag är inte kär i dig längre..."

PANG
första skottet träffar i magen
-Det här händer inte. Omöjligt.

Hennes ögon fylls av tårar.

PANG
andra skottet i halsen
-Kan inte andas. Lugna dig, det går att lösa.

Hon snyftar. Jag kan inte röra mig.

PANG
tredje skottet, rakt in i hjärtat.
-Smärta.

Åker hem, kan inte sova. Sömntablett, sömntablett, hjälp mig nu att somna lätt.

Vaknar.
Gråter.
Ångestattack.
Kräks.
Somnar.

Vaknar igen. Vill inte öppna ögonen, allt påminner om henne. Vill inte höra ord innehållande första bokstaven i hennes namn. Tror på ett sätt att det fortfarande inte hänt. Det är inte för sent. Jag älskar henne. Hon tvivlar lite bara.

Tänker inte gå till skolan på ett tag. Hon finns där. Hennes vänner finns där. Flickor med samma namn. Allt som kan få mig att gå tillbaks till livet innan henne finns där. Livet där man varje dag efter skolan åker hem med en påse chips eller godis, sätter på en film och bara kan drömma om en sådan tjej.

Hon var ju trots allt min drömtjej. Att få den tjejen är helt omöjligt, att bli av med henne är ännu svårare. Vi var ju för fan ute och reste nyss. Varför nu?

Hon har väl väntat ut allt.
"Okej, om en vecka reser vi. En vecka efter att vi har kommit hem ska vi på konsert. Men sen! Javisst, sen kan jag fälla domen."

Allt gör så ont, och nu finns hon inte kvar för att läka mina sår. Hon är mina sår.