Tystnad, tystnad,
tystnad!
Tystnaden lägger sig
som en
täckande mantel
över
min sargade själ.

Tystnaden gröper ur
mitt hjärta
gång på gång,
tills det enbart återstår
ett
oändligt, djupt hål.

Tystnaden fräter stora
sår
i mina kinder.
Tårarna som svider i mina
ögon,
gör mig blind.

Allt blir svart, svart,
svart!
Jag faller i ett ändlöst
mörkt hav.
Utan att veta destination.
Ned, ned,
ned!
Tills det inte längre
finns
någon återvändo.

Copyright © Anneli Sörqvist