"Det finns någon för alla...", sa hon och fnös. Cigaretten var slut, men det märkte hon inte i sin förtret. Hon drog ett bloss och grimaserade åt den bittra filtersmaken. Askkoppen var full. Som en stinkande igelkott, spretande med sina mördande taggar, stod den mitt på bordet. Men hon pressade ner fimpen bland sina många föregångare och såg på mig utan att blinka.

"Det beror på hur mycket skit man vill stå ut med." Hon slickade sig om läpparna och lyfte det fläckiga vinglaset till sin mun. Rynkorna runt läpparna drog ihop sig som mittpartiet på en gammal dragspelsbuss, när hon plutande drack en klunk. En droppe rann ner på utsidan av glaset. Den mötte den vita bordsduken och spreds. Som ingångshålet av en kula såg fläcken ut.

"Jag har aldrig kompromissat." Hon fortsatte stirra på mig. Blicken var hård. Kanske ville hon att den skulle verka stolt, men den var bara hård. Ögonen var lite grumliga, som citronvatten, och ögonlocken hängde som tunga jalusier. Hon såg på mig, men jag märkte att hon egentligen såg inom sig- på den tid som gått och på männen som hon mött.

"Det fanns många för mig." Hon rörde försiktigt vid sitt hår. Det såg ut som om hon ville försäkra sig om att det satt kvar. Hon plattade lite på ett ställe och puffade på ett annat utan att egentligen uppnå ett resultat. Med blicken vandrande i lokalen kliade hon sig lätt på den läderartade huden i dekolletaget. Sedan puffade hon till brösten lite också.

"Men ingen djävla 'Rätte'!" Blicken vände tillbaka till mig, nu var den lite blank över det grumliga. Vinglaset flög upp till läpparna och mötte det nötta läppstiftet i en sista kyss. Hon svepte vinet och ställde ner glaset med en smäll. För ett ögonblick drogs ögonbrynen ihop, en missnöjd rynka dök upp vid munnen. I nästa sekund log hon som en katt och gled ner från barstolen.

"Kom nu så dansar vi stumpan!" Ropade hon och vinglade iväg på sina höga klackar.