Jag skall gå rakt på sak eller i vilket fall försöka att göra det. Ingen människa är felfri. Vi begår alla ibland fel och misstag. Det betyder mera att vi är mänskliga, än att vi skulle vara omänskliga. Vi måste bara stå för dessa möjliga fel och misstag. Man kan ångra sig och säga förlåt. Att det som hände inte var meningen. Det ligger kanske känslor bakom som är svåra att styra över. Det kan vara lockande att retas. Många människor känner lust till att ta sig ’rätten’ att retas en smula. Det kan vara för att locka fram ett skratt så båda sedan kan skratta tillsammans. Men ibland blir det fel, blir illa mottaget. Man kan retas av litet olika anledningar. För att få göra någon illa, kanske som hämnd för något, av mer eller mindre inbillade orsaker. Man kanske vill sätta igång ett bråk eller bara få uppmärksamhet från någon eller några. Se mig, här är jag. Sedan kan man få någon sorts svar. Att begå fel och få uppleva att man bara är människa betyder dock inte att det är okej att begå fel. Man kan inte ta det som ursäkt för de misstag man begår. Men man kan genom denna insikt gå vidare då man förstått att felet var ens eget. Genom viss självinsikt kan man få möjlighet att reparera sina misstag. Man kan be om ursäkt, om förlåtelse. Man kan förlåta sig själv och andra. Man kan gå vidare istället för att gå omkring och älta. Man kan hela sig själv genom att gå igenom olika situationer och försöka förstå vad det var som hände.
När man tycker sig tycka om någon så kan det växa till en sorts kärlek. Men om den andra inte känner till att denna kärlek finns så kan det bli en del missförstånd. Om man har förväntningar på en människa och inte berättar om dessa så kan man bli besviken när dessa förväntningar inte utfaller med ett tillfredställande resultat. Det svåra kan då vara att inse det var ens egna förväntningar som ledde fram till denna eller dessa besvikelser. Då kanske man klandrar den där människan man säger sig tycka om. Den personen förstår då kanske heller inte varför den förste börjar ösa ut uttryck för dessa besvikelser. Hur kan väl jag som någons vän förstå mig på vad detta handlar om just då? Kanske har jag befunnit mig i en liknande situation själv. Man kan då undra över om jag hade denna starka självinsikt eller om jag begick samma misstag utan att förstå varför mina förväntningar slog slint och gick om intet. När sådant händer så är det jag själv som kommer till korta. Jag kan bli så besviken att jag låter min irritation och ilska gå ut över min vän. Om min vän förstår vad det är som händer så kan hon förklara situationen för mig och så kan jag be om ursäkt eller bara be henne dra åt helvete. Men om jag inte förstår att både besvikelserna och förväntningarna var mina egna. Då kan jag mista min vän. Jag vill inte mista en vän för vänner växer inte på träd. Men även om det är så, kan det ibland vara nödvändigt att gå sin väg. För att finna sig själv och sin egen plats i tillvaron. Man tappar fotfästet ett tag och måste kanske prata med helt andra människor för att försöka komma på rätt köl igen. Få ny vind i seglen eller kasta ankar och vila på hanen.

Kära hälsningar, min vän.

(oläslig namnteckning)