Vi står vid parken
Där vi sågs första gången
Kommer du ihåg?
Det kalla stålet du gillade så
Du skrattade så högt
Det ekade i min skalle

Nu är vi här igen
Du ler mot mig
Jag kramar handen hårdare runt stålet
Du sätter dig på betongen
Jag säger
Du kommer aldrig härifrån