jag kanske är en mästare
på att skriva och dikta om kärlek

jovisst
jag kanske får till dem rätta orden
sätter pricken över i:et när jag skriver

men när det kommer till verkligheten
så går jag och kärlek
fan inte ihop

jag är ingen mästare i kärlek
jag menar hur lätt är det inte
att sitta och bara skriva och yra

för att skriva om kärlek
är fan inte detsamma som att
uppleva den

för när det sen kommer
på riktigt så kan jag ingenting
kopplar inte
och bara är allmänt
trasig
och duger inte till någon

men jag är mästare på att bli utnyttjad
det klarar jag galant
vet precis hur det går till

och varje gång så slutar det likadant
jag går på det
för orden
handlingar
känns så verkliga
jag tror att, jo klart att detta är perfekt
men sen så blir jag lämnad och
jag blir ännu mer



trasig..