Jag håller ensamheten sällskap ikväll
och försöker konkretisera en känsla

jag gillar inte paradoxer

så

Jag tänker att känslor är nervtrassel
utan ändar.


Jag lyssnar på tystnaden ikväll
och försöker konkretisera en tanke.

Och om jag lyssnar tillräckligt noga
kan jag höra mej själv
pulveriseras
av tanken som inte går att tänkas.

Så

Jag tänker att tankar är ett rotlöst synapsträd
inget mer


Vi är inget mer
än ett komplicerat maskineri.