Jag vill bara ge upp!
Så trött på allt nu.
Trött på att vandra på denna jord.
Vad jag än gör blir allt fel.
Jag sårar varenda person jag känner.
Alla är emot en.
Varenda en blir arg och sur på mig.
Kvittar vad jag säger.
Vill bara ta ett sista andetag.
För allt skiter sig bara ändå.
Alla säger att kärlek är underbart,
men jag håller då fan inte med.
Det är ju bara komplicerat
och man blir bara ledsen.
Man sårar någon man älskar
riktigt mycket för att man inte
orkade med allt bråk.
Och nu inom ingen tid finns
det någon annan.
Och alla säger dom samma
ord: finns ingen som du,
kan bara älska dig,
vill bara ha dig...
Så trött på allt sånt,
kom på något eget.
Okey det är underbart att
vara kär det är det verkligen.
Känslan när man inte kan
sluta tänka på någon.
Men samtidigt går du och
saknar personen hela jä*la
tiden, dag in och dag ut.
Du kan aldrig veta var du
har personen.
Man kan aldrig säkert veta
om personen är dig trogen.
Men ändå är kärleken
det minsta problemet just nu.
Jag behöver prata med
någon om hur jag känner
just nu.
Men kan inte prata med vem
som helst om det.
Utan finns en speciell
jag vill prata med just nu.
Och den personen verkar inte
vilja veta av mig...
Ingen kontakt ger den mig:'(
Saknar den personen.

Usch vill bara ge upp,
inget att kämpa för
för tillfället.

Så många känslor
som finns i kroppen.
Både Dåliga och sämre