Det jag en gång sa,
direkt till dig var det
mest sanna jag
någonsin sagt.
Hoppas du glömt de orden.

Allt är glasklart
precis som det renaste vatten.
Vet från början svaret,
på den frågan som ställs.
Men vill inte lyssna till frågan,
vill att det skall vara som en
Göteborgsmorgon,
dimmig.

Suddar ut spåren bakom mig
vill inte att du skall följa efter.
Är rädd för att du skall förstå
att jag inte är jag.
Att du skall bli besviken,
precis som så många andra före dig.

Gör allt för att
du inte skall förstå,
och för att jag inte skall inse.


Men innerst inne vet jag redan

svaret på frågan