Hon har varit trött i några dagar

säger att hon drömt mardrömmar

Jag har inte heller mått bra på ett tag
vi sitter vid köksbordet
och förklarar hur vi mår

Jag tänker att hon ser trött ut

Hon är 75 men har alltid sett yngre ut
i alla fall de senaste 20 åren

Jag har en diagnos
som jag tror
jag ärvt av henne

Men hon har levt hela sitt liv
utan diagnos
Med varningstecknen ilsket
signalerande

Vi barn har växt upp i efterdyningarna
av hennes ohälsa

det har format oss



Det är svårt att komma hem
ibland

det är svårt när hon inte mår bra

Det påverkar

Allt står still när hon har sina
dåliga dagar



Jag känner igen mig så

Jag vill ta henne i famn

säga: lilla mamma
jag förstår
åtminstone lite hur du har det
det är dig jag är mest lik

Jag känner igen
förvirringen
oförmågan till fokus

Och känslan

den eviga känslan
av att inte känna sig älskad

vissa dagar



Det är kanske inte diagnosens
fel
men jag känner likväl igen den

Lilla mamma

när den här stormen
har ridits ut
så kommer vi tillbaka till verkligheten igen
eller hur?

Då är vi
back in business

men de där dagarna
som är så tunga

så tunga



är här

just
nu