mina lakan luktar du,
precis som att du dröjt dig kvar
fast allt som var vi endast existerar på avstånd
jag vrider mig i lakanen, liksom inbillar att det är i din famn jag ligger i
att du ska vagga mig till sömns precis som du alltid har gjort
och jag vill inte riktigt somna,
är rädd att lukten, att du inte längre finns hos mig när jag vaknar igen

mina lakan har fläckar
men om jag tvättar dem
raderas du till en avlägsen dröm
och jag har aldrig varit bra på att minnas vad jag drömt