Oväder
Storm
Orkan

Jag får inte plats med alla känslor som virvlar runt om inom mig, det enda som finns i huvudet är störningar som får mig att tänka oklart.
Sitter ner och tvingar mig själv att svälja den klump av ångest som cirkulerar omkring mig, stirrar in i en vit vägg och funderar på om jag verkligen är vaken.
Numera tror jag inte på något, jag vågar inte eftersom verkligheten skrämmer mig.
När något börjar bli på riktigt så räds jag för att jag inser att jag inte längre har någonstans att gömma mig, ingenstans att ta skydd och låta fantasins värld ta över.
Det kändes så skönt att kunna ha det på distans även fast jag då ville ha det med bara centimeters avstånd.
Då vi kommer till dessa få centimeter emellan så saknar jag distansen, jag saknar ovissheten när det inte var på riktigt och allvar.

Blixt
Åska
Dunder

Tankar som far i för hög hastighet förbättrar inte min oro.
Jag kan inte skilja på vad som känns bra eller dåligt, rätt eller fel.
Förvirringens vibrationer ekar i mina öron och jag vill bara skrika, skrika gråta och spy.
Öppnar mitt fönster då jag tänder en cigarett och blossar i hopp om att nikotinet ska ge mig det lugn jag söker.
Vet faktiskt inte vad jag kan eller ska göra i denna stund.
Stirrar på min mobil och tänker på vilka knappar jag ska trycka för att ditt namn och nummer ska komma upp på displayen.
Hjärtat dunkar sakta och hårt, andningen blir konstig och jag kallsvettas.
Det enda jag vill är att slå på den gröna luren och vänta på att du svarar med din, vänta på att få höra din röst och då förklara för dig hur det egentligen känns.
Jag vågar inte, det tar emot.
Kaos.
Ett kaos är skapats och jag har tappat kontroll.