Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Alla går inte lyckliga ur något som en gång var lyckligt

Jag såg henne på stan igår
Gående i sina femton centimeter höga klackar
som längst ner har ett litet jack i sig
Hon har skorna på sig,
som hon kastade efter mig när jag lämnade hennes lägenhet
för sista gången

Hennes då mörka, mjukt böljande axellånga hår
har nu blivit långt ljust och spikrakt
Hennes ögon är maskerade
med ett par solglasögon
Hennes mjuka läppar
är formade i den grimas som jag vet är glädje
medan färgen på dem är djupt röda

Jag ser henne på stan
Jag stannar mitt i steget
Killen med matkassar i båda händerna som gick bakom mig går rakt in i mig
"Idiot"
Jag står bara där
Hoppas jag är osynlig
och känner mig utanför och ensam
För jag är inte den som lämnat dig med det leendet på läpparna
Det är inte mig som du tänker på

Du är någon annan, du är någon bättre
Du är med någon annan, någon bättre
Jag är något du behövde gå över för att komma dit du kom idag
och för det kan jag inte vara olycklig

Jag borde hata dig
När du går i dina skor med ditt leende i dina fina kläder på din perfekta kropp
Men det gör jag inte
Jag är glad
Att jag bidragit till att du nu
går i just de skorna du går i, med leendet du har på läpparna
med de kläderna på din kropp och är lycklig

Jag, däremot
blev lämnad med slitna gympaskor, en jämnt sorgsen uppsyn
med dina gamla otvättade T-shirts du glömt hos mig på min ärrade kropp




Fri vers av osynligbörda
Läst 251 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-01-07 20:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

osynligbörda