Det där lilla léendet som sprids i ditt ansikte,
finns det på riktigt?
Att jag ska le tillbaka,
är det viktigt?

Glöm bort allting jag sa,
det har slutat finnas.
Glömt bort det där du svarade,
jag vill inte minnas.

När du går bort från mig,
vart är det då du går?
Du går bort från tiden,
tiden som aldrig var vår.
När du då kom tillbaka,
visste jag kanske redan då,
att det var lika bra att låta dig gå.

Jag försökte blunda,
ville inte tro på det jag såg.
Jag drömde med öppna ögon,
men väcktes av en saltvattensvåg.
"Jag vet inte", var det som fick hoppet att stanna.
Samma sak fick mig att inse det sanna.

Det där léendet som spreds i ditt ansikte,
fanns det ens på riktigt?
Och när jag log tillbaka,
insåg jag försiktigt.