Min själ,
har fallit djupt i dvala
vaggas ömsint i din skugga
två sorgbundna silhuetter
bakom murbruk
och bräckligt glas
känseltrådar
flätas samman
delar ett hjärtslag
två och en gång till
sedan aldrig mer igen

Under stjärnlöst tak
som kväver
där väggar sörjer
och håller
en tyst minut
timmar kolliderar
tiden räcker inte till
ett sista andetag att stjäla
drömmar sipprar ut
genom dörrspringor
och nyckelhål