Jag vet
Att jag inte bara drömmer, utan att jag även har förmågan, stykan och drivkraften. Jag vet det. Innerstinne är det så.

Men ändå står jag här, helt naken fast ändå så överdrivet påklädd
- för jag fryser, ständigt
- för jag känner mig för naken, ständigt

Jag vet. Jag vet. Jag vet. - vad jag vill, typ.

Jag vet i alla fall att jag ska nå högre höjder, det är liksom "jag" att stå högre upp än såhär. Jag ska inte vara här nere, på botten, i de grå..

Vad gör jag här?

Men vart ska jag börja?

Vilken väg ska jag ta?


Jag blir stressad utav tankarna. Stresad för att jag Vet.. men samtidigt inte..
Jag vet inte för att jag inte vet vilken väg jag ska välja att gå.. Det känns som att jag satt mig på ett multiaggressivt lim som vägrar släppa taget om mig..


Om det inte händer något snart...
Om jag inte sätter lite fart snart..

- Det värsta jag vet är att vara ovetande om framtiden..
Det måste hända något snart. Jag håller på att bli galen.. alla ideer kittlar mig inne ifrån och ut.. kittlar på ett behagligt, obehagligt vis. Det är frustrerande. Riktigt frustrerande.


Det måste hända något snart.
Jag ber för det varje kväll.
Det måste hända något innan något händer mig, tror jag.