Grusgropen fanns i min barndom, där lekte jag som liten.
Den var inte så stor men för mig som var 3-4 år var det stort.
Det var en grusgrop med sand och grus och en gammal cykel.
En del av en cykel, hjulen fattades och den stod stadigt förankrad i marken.
Jag cyklade bort och kom tillbaka.
Omkrikng gropen fanns det tallskog med stigar där det löpte kraftiga rötter, dem kunde man snubbla på om man inte såg upp. Där fanns det kottar att ta med hem och leka med.
Hemma var då Morfars fallfärdiga stuga vid havet.
Ett tag var det vårt hem, där bodde vi, min mor och mina syskon.
Där bodde vi bland semesterfirande knösar med fina stugor.

Grusgropen blommstrade inte då, men den blommar idag inom mig....
då åkte jag iväg på min cykel i fantasin idag har jag ingen cykel men jag reser i fantasin ändå.