Tusen kvinnor hade redan kysst dina läppar före mig och i dina ögon trott sig kunna förutspå en gemensam framtid.

Men du hade redan mött för många för att orka engagera dig ännu en gång, och de brutna löftena till dem var för många för att ens orka försöka ljuga igen.

En trötthet och ett ointresse vilade över ditt vackra ansikte nästan som om du sov, och fastän du satt bredvid mig så kände jag mig ensam.

Du hade redan använt alla ord som fanns, så många att du inte längre hade något mer att säga.

Jag har något att säga till dig. Adjö! Mitt liv får du inte slösa bort.