De har berusat mig.
Fått mig falla sönder.

Och byggts upp igen under symfonier.
För att sedan falla sönder lika underbart.

Likgiltigheten är det som betytt allt.
Jag skapade tomrum med en bubbla runt om.

Jag behövde vara ifred med andra människor.
Glömma vad som fanns utanför stadens murar.

Det är för allt detta, de sex senaste sekunderna gått mig förbi.
Toxikerad och ruinerad skapar jag min bubbla.

Det är värt allt jag förmår