Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att stå där, liksom

Det handlar inte om risken att säga fel, det handlar inte om rädslan att skämma ut sig. Alla de där pinsamma sakerna är också hemska, men de känns, just nu, bara som bagateller.

Det handlar om osäkerheten, att låta andra ta del av mitt arbete. Kanske är det så, att ingen tycker om det, ingen vill lyssna på vad jag har att säga. Jag står framför alla, ser på dem, och känner att jag slösar på deras dyrbara tid. Jag berättar om något som kanske inte intresserar dem, precis som just nu.

Kanske ger jag fel information i mitt arbete, kanske har jag ingen tillräckligt bra text. Att överlåta all den där informationen till er, är för mig som att hänga från en högre höjd och det enda som håller mig kvar från att ramla ner är ”er hand”. Om ni inte tycker om vad ni får höra kan ni bara släppa taget. Jag landar osäkert och sårbart, jag kommer upp på fötter snabbt igen men nu med lite sämre balans.

Men det borde inte vara så, man borde inte behöva känna någon press för att prata lite om ett specifikt ämne. Att prata är naturligt, för de flesta. Det är något man gör dagligen, man pratar med sina vänner och ibland även med främmande människor. Men så fort jag ställer mig framför en grupp, oftast med människor jag till och med känner, så tar det bara stopp. Än en gång hänger jag där, med ett starkt grepp om ”er hand”, och om ni släpper så faller jag, igen.

Utan någon som helst aning om varför, så blir det jobbigt den där stunden innan det är dags. Så har det ju alltid varit, jag har alltid haft så svårt att ha uppmärksamheten riktad enbart mot mig och prestationsångesten växer fram bara jag tänker på det. Jag har försökt hitta anledningen till min osäkerhet, men har aldrig lyckats. Det finns nog ingen annan orsak än att det helt enkelt bara är så, vilket gör det ännu svårare för mig att ta itu med problemet.

Jag kommer att lyckas till slut, någon gång kommer jag stå där, framför alla, och redovisa min uppgift med endast rädslan om att kanske snubbla eller säga fel. Det är väl bara att försöka se framåt och sträva efter att lyckas så snart som möjligt, helt enkelt.

Redovisning är underbart.




Fri vers av Puckobarn
Läst 166 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-02-03 00:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Puckobarn
Puckobarn