Jag önskar att regnet bryter ljuset. På det mystiska sättet som får mig känna mig lugn, att mörkret är på väg. Men just nu. Finns bara harmonin.

Jag önskar att vi, som förut. Kunde ligga bredvid varandra, klappa takten till våra pulser. Till det sista ljuset brunnit ut.

Jag önskar att jag kunde gå i mina röda träskor. Till livet brunnit ut. Att vad som än hände, skulle jag bära nyckeln till att ställa allt till rätta runt min hals.

Jag önskar en värld utan speglar. Så jag kan se mig själv för vad jag är. Inte den jag ser ut att vara.

Det är vad jag önskar av dig.