Jag vet inte vad jag vill,
jag vet inte vad jag gör,
jag är mycket trött,
sjuk, utan matlust och ork.

Men det är för att jag redan har gjort allt,
jag måste ingenting,
och alltihopa är klart.

Inte klar så som disken,
eller micron, tvätten eller så,
utan så som en riddare,
som just dödat draken.

Jag har fullgjort alla plikter,
och vet inte vad som är kvar.

Man vet vem man är,
när man vet vad man gör.
Och det är när man har en
helt ren horisont,
och handlar i ren frihet,
hellre än av endast plikt,
som man definierar sig själv.

Jag är ofta där,
vid den horisonten.
Jag både fruktar och älskar,
känslan av att veta,
att jag måste ännu längre,
för att verkligen vara den,
jag är menad att vara.