Detta är allvar
och inte på
lek.


Och livet blir
några
gånger
för allvarligt i

mellanperioden.


När inget händer.


När vinter går mot vår.
När skolgång går mot slut.
När någon inte säger varje dag att du är älskvärd.
När du sakta plockar ner inredningen som inte passar.



Men när någon inte längre vill se dina livsbilder
inte ens

vill höra hur dom kanske ser ut.


Har det inte gått för långt då?



Och jag trodde jag var smart
ha!


Borde jag inte ha lärt mig att inte våga vara lycklig
när alla underjordens förbannade mullvadar
drar ner dig i mörker

igen.


Älskade jag.

Med smutsiga skor
och en vilja att ändå gå långt.




Kan ingen bara få låta mig vara



älskad,fritt.